Följande text är ett gästspel från Jakob Svensson, Fil. Dr. verksam på avdelningen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet. Gästinlägget är Jakob Svenssons forskningsplan som tar avstamp i Hello Clarice´s arbete med Nina Larsson.
Bakgrund och relevans
Så kallade sociala medier tar en allt större plats som kommunikationsplattformer för politisk opinionsbildning. Den senaste tiden har diskussionerna fokuserats kring mikrobloggen Twitter och dess potential att gå förbi statlig kontroll och nationsgränser vilket inte minst protesterna i Moldavien och Iran tidigare i år har vittnat om. Men det är inte bara aktivister från ett gräsrotsperspektiv som upptäckt de nya sociala mediernas potential för politisk handling och opinionsbildning. Även inom det parlamentariska systemet ser man idag på Internet som en potentiell ny arena för att åter väcka medborgarnas intresse för den representativa demokratin. I kölvattnet av Obamas valseger i USA och hans kampanjmetoder, som införlivade sociala medier på ett för valkampanjen lyckosamt vis, kastar nu svenska politiska partier och valda representanter blickarna mot sociala medieplattformar som mikrobloggen Twitter och nätverkssiten Facebook. Idag twittrar nästan samliga politiska partier, ett ansenligt antal politiker varav flera också finns representerade på Facebook. Dessa nya kommunikationsmönster sammanfaller dessutom med förändringar i det svenska valsystemet. Tröskeln för personval till Riksdagen har sänkts. I samband med riksdagsvalet 2010 kan vi därför vänta oss flera kandidater som väljer att satsa på sociala medier som ett sätt att skapa opinion och nå ut till väljare.
I samband med ett möte med kommunikationsbyrån Hello Clarice’s VD, Gunnar Bark, blev jag varse om att byrån skulle inleda ett samarbete med den värmländska folkpartisten Nina Larsson. Genom att fokusera på ”Nina på nätet” är det meningen att hennes digitala profil ska stärkas, främst genom användandet av sociala medier (t.ex. Facebook, Twitter, Bloggar, Youtube). Samarbetet är långsiktig och syftar till att dels stärka, och skapa nya, plattformar för Ninas opinionsbildning, samt bevaka hennes intresseområden (transport, skola, integration och företagande). Mer specifikt coachar Hello Clarice Nina i användandet av sociala medier och de planerar även att göra mer direkta aktioner av viral karaktär, som till exempel att kanske sprida en film på videodelningssiten Youtube. Nina Larsson ser den digitala kampanjen som ett komplement till, och förlängning av, hennes traditionella kampanjarbete, att ”Nina på nätet” ska bidra med kreativ input, att de värmländska väljarna ska få en bra känsla för henne. Att kampanjen genomförs just nu beror på att det är valår nästa år och Nina siktar på att behålla, och kanske till och med stärka, sin plats i Sveriges Riksdag.
Även om användandet av sociala medier ökar explosionsartat och vi nästan dagligen hör talas om Facebook, bloggar, Youtube och Twitter, ska vi inte glömma bort att detta är nya fenomen i Sverige. Facebook tog fart först våren 2007 och Twitter är ett ännu färskare som populär kommunikationsplattform för de svenska användarna. Valet 2010 blir således det första där sociala medier på allvar kommer att vara en del av väljarnas, och politikernas vardagskommunikation. Därför är det av största vikt att på nära håll studera hur dessa plattformar kommer att användas samt vilken betydelse dessa kommer att få.
Det finns redan idag statistik över Internetanvändning och trafik på sociala medieplattformar. Det är också min gissning att vi kommer få se mycket statistik på området i en snar framtid. Men vi ska inte glömma bort en kvalitativ studies förtjänster för mer djupgående förståelser och kunskaper om sociala medier, opinionsbildning, politisk kommunikation och medborgarskap i vår föränderliga medievärld. Den möjlighet som nu öppnats upp för mig att på nära håll studera Nina Larssons kampanj är ett utmärkt ”case” att teoretisera kring, och få djupare kunskaper om, politisk kommunikation och opinionsbildning i ett samhälle där sociala medier får allt större utrymme. Kommunikation och opinionsbildning är komplexa fenomen, fenomen som också är av största vikt att studera, inte minst för en hållbar representativ demokrati i början av det 20e århundradet.
Arbetsplanering
Sedan den 1 september i år har jag följt Nina Larsson på Twitter och Facebook samt hennes bloggar på ninalarsson.se och Värmlands Folkblad (vf.se). Jag har också upprättat en personlig kontakt med Nina Larsson och både hon och Gunnar Bark (Hello Clarice) är mycket positiva att delta i ett forskningsprojekt och ser så småningom fram emot att ta del av forskningsresultat. Således kommer jag få ta del av allt material på nätet, sammanställningar och statistik, men även följa med på resor, kampanjer och vara med på möten och aktioner. Dessutom är två studenter knutna till projektet för att skriva en kandidatuppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap om hennes digitala kampanj. Jag kommer att fungera som deras handledare.
Inom ramen för min lektorstjänst vid Karlstads universitet har jag 20 procent forskning. Det innebär att jag en dag i veckan att ägna mig åt forskning. För att kunna följa Nina Larssons kampanj och även följa med henne under ett valår behöver jag få ytterligare tid avsatt i min tjänst. Jag måste vara flexibel och anpasslig till Nina Larssons schema och snabbt kunna följa med när det händer något. Därför söker jag pengar ur stiftelse Lars Hiertas Minne för täcka lönekostnader för ytterligare forskningstid under våren 2010 utöver de 20 procent jag redan har. Dessutom behöver jag förnya min teknikpark för att hänga med Nina i hennes kampanjande.
Det är svårt att redovisa en exakt arbetsplanering i detta läge. Redan idag följer jag Nina på nätet, har upprättat en personlig kontakt, samt handleder en kandidatuppsats som ska handla om hennes kampanj på nätet. Under en mer koncentrerad forskningsperiod planerar jag dela in projektet i fyra olika faser; en etnografisk fas, en riktad empirisk fas, valspurten samt en avslutande skrivfas.
Under en initial period (februari till april) skulle projektet främst gå ut på en etnografisk undersökning, det vill säga att jag följer med Nina, lyssnar och observerar hennes arbete, med särskilt fokus på hennes användning av sociala medier och hur detta sätter sin spår i direktkontakten med väljare och i annat kampanjarbete. Under denna period samlar jag även in allt material från nätet, Twitter, Facebook, Youtube, bloggar som senare kommer att ligga till grund för kommande analyser. Efter denna initiala period torde studiens stora drag bli tydliga, forskningsteman utkristalliseras och således kan jag påbörja mer riktade studier, mer riktade datainsamlingar samt även påbörja intervjuer med medborgare som Nina Larsson kommer i kontakt med (maj till juli). Förhoppningsvis kommer jag kunna knyta till mig kandidat- och/eller magisterstudenter som kan hjälpa till med en sådan mer riktad datainsamling. Medborgare som blir en del av den empiriska databasen kommer jag i kontakt med främst genom Ninas resor, men även via kommentarer på hennes bloggar och aktivitet på hennes Twitter- och Facebookkonton. Valspurten i augusti till september förväntar jag mig bli en hektisk fas med en ökad mängd data att samla in i samband med ett ökat tempo i Ninas kampanjarbete. Det är också möjligt, och ganska troligt, att kampanjen ändrar karaktär i slutskedet. Skrivfasen, den sista perioden, efter valet och fram till projektets slut februari 2011, är då som författandet av rapporter, vetenskapliga artiklar samt bokkapitel ska äga rum. Huvuddelen av analysarbetet ligger i den sista fasen även om det är omöjligt att särskilja analysarbetet från de tidigare faserna. Eventuellt kommer det under den sista skrivfasen även att behövas kompletterande empirisk datainsamling och intervjuer äga rum. När det gäller mer populärvetenskapliga artiklar och tidningsinlägg är det min ambition att publicera även löpande under år 2010.
Resultat
Min huvudsakliga målsättning med detta forskningsprojekt är öka kunskapen om sociala medier och dess betydelser för den politiska opinionsbildningen. Mer konkret ämnar jag publicera åtminstone två artiklar i erkända peer-reviewed akademiska tidskrifter samt i alla fall skriva ett kapitel i en antologi om politisk kommunikation och sociala medier. Dessutom planerar jag att presentera resultaten av detta forskningsprojekt på åtminstone två internationella forskarkonferenser samt även i andra akademiska sammanhang (seminarium, föreläsningar). Det är även viktigt att synas utanför en akademisk kontext. Jag räknar med att presentera resultat på kommunikationsbyråer och för politiska partier då jag tror att sådana organisationer har intresse för mina resultat. Men även debattartiklar i dags- och kvällspress är viktig att författa för att sprida kunskap till allmänheten och utanför universitetets väggar.
Jakob Svensson, Fil. Dr.
Nina Larssons blogg, Jakob Svenssons twitter
