Jag lyssnar på Kris Kristofferson och säger till Sara att det är så bra.

Tycker du? Jag håller på att somna jag, får jag till svar. Men det är ju så mycket känsla, menar jag. Sätt på Timbaland. Det är känsla det säger Sara.

Jag körde en låt till med Kris. Sara sa att det här, det är riktigt dåligt det.

Nu lyssnar vi på Timbaland.

är en låt skriven av Kris Kristofferson och Fred Foster, ursprungligen framförd av Roger Miller, men mest ihågkommen för Janis Joplins version av låten, inspelad  ett par dagar före sin död i oktober 1970.

Är du något av av en countrystjärna så ska du ha spelat in låten någon gång under din karriär. Kenny Rogers har med låten på tio av sina plattor men alltid med samma inspelning. Johnny Cash körde den live på Österåker. Loquillo Y Los Trogloditas framför en version på spanska fast det verkar som de glömt texten för nästan hela låten är la la la la Bobby McGee, la la la Bobby McGee.

Förutom ytterligare 40 artister, som jag inte orkar nämna, så har Waylon Jennings, Willie Nelson, Bobby Bare och Dolly Parton öppnat låten med orden “Busted flat in baton rouge…” Det är min nyfunna vän Kris Kristofferson som är textförfattare och det är i min mening i hans tappning som “Me and Bobby McGe” är som bäst.

När jag var runt 14 år upptäckte jag hårdrock. Nu, 20 år senare upptäcker jag country med samma nyfikenhet och frenesi som “back then”.

Idag har jag upptäckt Kris Kristofferson. Jag har lärt mig att han har medverkat i Tim Burtons nyinspelning av Apornas planet och att Janis Joplin hade ett förhållande med Kris fram till sin död.  Idag är Kris Kristofferson 72 år och han har som oftast haft ett helskägg under hela sitt vuxna liv.

Kenny i all ära men ensam är inte alltid starkast. De tidiga albumen från The Marshall Tucker Band är bland det bästa jag hört på länge. Tyvärr så plockades de albumen bort från Spotify för en månad sedan. Kan de göra så? Vem pratar man med?

http://www.marshalltucker.com

 
Kenny Rogers är född 1938. Han är ingen ungdom längre. Förutom att Kenny är countryartist så är han också fotograf, producent, låtskrivare, skådespelare och affärsman. Så det så. Jag känner samhörighet med Kenny. Vi är lite lika på det viset med att ha många järn i elden. Och så har vi ju skägg båda två.

Andra saker som hände för 71 år sedan:

• Disciplinstraffen prygel och mörk cell avskaffas inom den svenska fångvården. Kanske lite väl tidigt kan jag tycka.
• En radioutsändning av H G Wells roman Världarnas krig, dramatiserad av Orson Welles, vållar panik i USA, då många tror att jorden blir invaderad av rymdvarelser på riktigt. Det är svårt att föreställa sig hur det var på den tiden. 1938. Men lite puckade måste de har varit.
• Automatisering med fingerskiva på telefonapparaterna är nu helt genomförd i Stockholm. Inte en dag försent.

Det är få som kan mäta sig med Kenny Rogers.
Sen är det bonus att uttala hans namn på svenska.

Olle berättade precis att han plåtade Jill när hon spelade i Karlstad.  Jill hade stått i entrén och tagit i hand och hälsat alla gäster välkomna.

Jag tittade på henne och tänkte åååå så fin, sa Olle.

Och jag håller med. Jill är fin. Jättefin.

Nej, varför ska jag begränsa mig så. Jill är ju en riktigt kvinna. Vacker och begåvad. Klart jag ska lyssna på Jill om jag vill.

Jag har ju blivit helt såld på country. Lyssnar på Brooks and Dunn via Spotify och funderar på om jag ska kolla vad som finns med Jill Johnson men där får jag nog dra gränsen. Men hon är en bra tjej. Jill. Fin och så.