Nyss ringde en tjej/kvinna till mig och pratade lite. Hon lät myndig när hon framförde sitt ärende. Jag ska bara hitta en penna som funkar, sa jag och letade. Man hittar aldrig en penna när man behöver en, sa hon. Nej, sa jag och tänkte på att jag för några år sedan sett henne kissa på ett dansgolv.
{ 1 comment }
Här om dagen när jag var i Karlstad och plogade snö så träffade jag två snubbar som jag känner lite. Den ena undrade förvånat om jag lagt ner det där med får nu när jag kör traktor. Jag svarade lite surt att jag kan göra flera saker.
Kan man ha två jobb, frågade han storögt. Jag har fyra-fem jobb om man ska se det så, svarade jag entonigt.
Ha ha du skojar med mig, nu fattar jag, sa han och gick. Varpå den andre snubben säger, fatta va rik han ska va.
De två vanligaste frågorna jag får är. Hur går det med fåren? Hur många får har du? Och jag får dessa frågor ofta. Väldigt ofta. Jag blir galen på de frågorna. Hela tiden samma. Samma, samma, samma. Jag blir galen. Och sur.
Och när man stöter på en klasskompis från förr så kommer alltid frågan, jaha vad jobbar du med då? Är det verkligen vad folk vill veta? När jag får jobbfrågan så svamlar jag lite om eget företag och där gör jag lite olika grejer och så… Sen blir det tyst. Då ska jag fråga. Då ska jag ställa frågan. Och vad jobbar du med då? Jag ÄR kökschef på golfanläggningen! Jaha, gött för dig.
Jag gillar inte det där med att man ska vara sitt jobb.
Eller när man möter person på stan som man känner och det ropar i förbifarten; ALLT BRA ELLER?
De vill väl bara vara trevliga men fan vad jag stör mig. Ibland följer jag med i det där spelet och ropar tillbaka; BARA BRA! SJÄLV DÅ? När jag gör så. Spelar med. Då mår jag så dåligt efteråt
{ 1 comment }
Get smart with the Thesis WordPress Theme from DIYthemes.
