Igår kom jag upp i 10000 tweets vilket fick mig att reflektera över min relation till Internet. När jag gav mig ut på nätet i början av 1998 så var alla möten den starkaste upplevelsen. Då var vi inte så många och mötesplatserna var inte så naturliga som idag. Inget Facebook. Inget Twitter. Idag är det naturligt att vi kan mötas på nätet hur lätt som helst. Jag tar det för givet.

Jag är otroligt tacksam över att via nätet fått nya vänner och som jag med hjälp av olika plattformar kan hålla kontakt med. Jag anser att alla möten är lika viktiga oavsett om de sker på eller utanför nätet. Det som är självklart för mig med att en relation kan starta på nätet för att fortsätta utanför och att en relation kan starta i ett möte utanför nätet för att fortsätta på nätet är inte alls lika självklart för alla. Det är fortfarande många som drar en gräns mellan på och utanför nätet. Det finns de som tycker att IRL är ett naturligt begrepp. Att nätet inte är verkliga livet. Men Internet är ju verkliga livet. Mina relationer till andra människor flyter in och ut från nätet. Vi ses här. Vi ses där.

Hur som helst. Att skriva 10 000 tweets är egentligen ingen större sak. Men allt som jag fått av nätet är stort. Jag är övertygad om att utan Twitter och bloggar skulle inte jag ha det jobb jag har idag. Jag har lyxen att få jobba med mitt stora intresse. Via nätet fick jag massor av input som idag ligger till grund för min kunskap om kommunikation på Internet. Jag hade grundat bra med att bygga webb och vara tidigt ute med att umgås på nätet. (Och driva ett filmproduktionsbolag.)  Men utan de som  delade med sig av sin kunskap hade jag inte haft samma utvecklingskurva. Jag lärde mig till exempel mycket av @deeped som var tidigt ute med att dela med sig av sin kunskap.

Sharing is caring. Internet är verkliga livet. Alla möten är lika viktiga.