Från Gunnar Bark till Internet

Det har gått åt en hel del el de senaste åren här på gården. 2004 är inte ens ett minne blott men tydligen förbrukade vi inte så mycket el då.

Ungefär en gång i halvåret rakar jag av mig skägget. I söndags gjorde jag det igen. Tur att det växer ut igen. Jag trivs inte utan mitt skägg.

Har hittat en ny blogg som jag gillar. http://skaggbloggen.se

Det snöar mycket nu förtiden. Och blåser. Väldigt vad det snöar.

Så här såg det ut för fem år sedan. Det hade blåst något fruktansvärt på natten. På båda sidor om grannens lada låg det träd. Inget hade turligt nog träffat taket. Vi som många andra saknade ström. Senare fick vi veta att det var Gudrun som dragit fram.

Svens motorsåg gick för högvarv för att göra vägen farbar igen.

I juli föddes Nils. Hemma i gästrummet. Vi hann inte till förlossningen och ambulansen hann inte till oss. Tur vad det för då fick jag möjligheten att förlösa min egen son. Allers skrev om det. Likaså gjorde VF och Expressen (hittar inte länken).

Från maj till oktober renoverade vi huset utvändigt. Tilläggsisolering  och ny brädfordring. Ny entré och balkong. Nya fönster i hela huset. Och liter annat småfix. Allt målades. Mycket att göra då, men nu är det fint.

Runt februari – mars beslutade jag att lägga ner lantbruket som jag startade frÃ¥n noll och ingenting 2005. Aviserade i mitt nätverk att jag ville tillbaka till branschen igen. Den praktiska avveckling av lantbruket startade i juli och är sÃ¥ gott som klar nu. Som mest hade vi 400 tackor och lamm. Kvar är fem tackor, fem hönor, tvÃ¥ katter, en hund och en papegoja.

I april började jag som marknadschef på Matchsnack. Det blev en kort och intensiv period. Fick nya vänner men ville vidare. Började i juli som VD på Hello Clarice och blev i dagarna delägare. Fick se skymten av ytterligare två nya kollegor innan julen stod för dörren.

På nätet upptäckte jag Spotify och fick tillbaka mitt musikintresse. Upptäckte även Twitter och fick ca 200 nya nätvänner över hela landet.

Svåger somnade framför Kalle. De enda som tittade uppmärksamt var hunden och sonen, 2½, år som såg Kalle för första gången och tyckte allt var roligt. Skönt för honom. Kanske läge att starta en ny tradition nästa jul innan han vänjer sig.

Flisa missade inte Lady och Lufsen. Notera placeringen av kulorna i granen. Svärmor var rädd för att hennes barnbarn (under en meters längd) inte skulle hålla fingrarna i styr.